Hej hur mår du ??
Varför säger man att man mår bra när någon frågar? Varför klistrar man på den där masken så fort man möter någon? Är de för att skydda sig själv eller personen i fråga som frågar?
Varför är man inte ärlig mot sig själv och erkänner att allt inte är så jävla toppen hela tiden?
Är man en sämre människa för att man inte mår så bra alla gånger?
Men hur många hade lyssnat om man sa sanningen, att allt är helt jävla katastrof.
Jag plågas av en ständig oro en ångest som vägrar försvinna. Och när jag håller på att förlora kontrollen blir ångesten så stark att jag tror jag ska dö. Varför detta kontrollbehov..
De som jag kontrollerar med järnhand nu är maten, jag fattar inte varför, visst jag är rund, behöver gå ner några kilo, men trivs annars med hur jag ser ut. Nu har jag börjat bli rädd för mat igen. Rädd att jag helt plötsligt har blivit allergisk mot något jag ätit sen jag va liten. Tex Grädde, sylt, färdiga köttbullar, kryddor, ost osv. Helt normala saker har jag blivit rädd att stoppa i munnen. TÄNK om jag får en allergiskreaktion, vi bor trotts allt nästan 3 mil från sjukhuset, jag hinner nog dö innan hjälpen kommer.
Jag har dom här tankarna i huvudet dygnet runt, ja kanske inte när jag sover. Men dom mal och mal och jag har svårt att koncentrera mig på andra saker..
Jag är livrädd att jag ska utveckla den där ätstörningen jag fick när jag va 21, då jag rasa 30 kg på dom där tre månaderna jag inte minns nått av. De börja på samma sätt, rädslan för maten, rädsla att spy. Till slut gick de så långt att jag inte våga stoppa mat i min mun, när jag väl gjorde de så hade jag rå ångest ett par timmar efter. Därför åt jag sällan för att slippa den där hemska ångesten.
Många tankar som far omkring i mitt huvud nu. Skönt att ha fått ner de på "papper" känns inte lika tungt att bära då..
Varför är man inte ärlig mot sig själv och erkänner att allt inte är så jävla toppen hela tiden?
Är man en sämre människa för att man inte mår så bra alla gånger?
Men hur många hade lyssnat om man sa sanningen, att allt är helt jävla katastrof.
Jag plågas av en ständig oro en ångest som vägrar försvinna. Och när jag håller på att förlora kontrollen blir ångesten så stark att jag tror jag ska dö. Varför detta kontrollbehov..
De som jag kontrollerar med järnhand nu är maten, jag fattar inte varför, visst jag är rund, behöver gå ner några kilo, men trivs annars med hur jag ser ut. Nu har jag börjat bli rädd för mat igen. Rädd att jag helt plötsligt har blivit allergisk mot något jag ätit sen jag va liten. Tex Grädde, sylt, färdiga köttbullar, kryddor, ost osv. Helt normala saker har jag blivit rädd att stoppa i munnen. TÄNK om jag får en allergiskreaktion, vi bor trotts allt nästan 3 mil från sjukhuset, jag hinner nog dö innan hjälpen kommer.
Jag har dom här tankarna i huvudet dygnet runt, ja kanske inte när jag sover. Men dom mal och mal och jag har svårt att koncentrera mig på andra saker..
Jag är livrädd att jag ska utveckla den där ätstörningen jag fick när jag va 21, då jag rasa 30 kg på dom där tre månaderna jag inte minns nått av. De börja på samma sätt, rädslan för maten, rädsla att spy. Till slut gick de så långt att jag inte våga stoppa mat i min mun, när jag väl gjorde de så hade jag rå ångest ett par timmar efter. Därför åt jag sällan för att slippa den där hemska ångesten.
Många tankar som far omkring i mitt huvud nu. Skönt att ha fått ner de på "papper" känns inte lika tungt att bära då..
Kommentarer
Postat av: Ulrikan
Uscha då, låter jobbigt det där :( Svårt att sätta sig in i då man inte själv haft ångest för just liknande saker. Det enda råd jag kan komma med, men som kanske inte är så lätt och som du säkert provat..är att mota bort tankarna så fort dom ploppar upp. Men som sagt, nog inte så lätt.
Du måste ta hand om dig! Och vill du prata, så finns jag här..det hoppas jag du vet om :)
Puss <3
Trackback
